Lyckad lieslåtter 2022 vid Kolebacka!

Levande folkmusik med fyra  ”fiolspelare”, elva deltagare som slog med lie och fem deltagare som räfsade. På några timmar var hela ängen slagen. Ängen har under åren blivit mer artrik och nu finns stora partier med vädd, blåklocka, Johannesört, daggkåpa, ängsskallra, svartkämpar, röllika. Det finns också några bestånd med nattviol och slåttergubbe. Festlig fika och trivsamma samtal avslutade årets slåtter. Redan på söndagen hässjades höet. Det torra höet hämtades av fårbonden. Bättre mat kan inte finnas för fåren än sådant hö med olika sorters gräs och många örter. Nu väntar ängen på viktigt efterbete när korna äter nära marken med mularna och trampar ner frön med klövarna.

    

ATT SKÖTA EN ÄNG MED FAGNING. SLÅTTER OCH BETE

Redan på 1990-talet bedrev Kungälvs naturskyddsförening ängsskötsel på kulturmarkerna vid Kolebacka, vars boningshus då även var föreningens klubbstuga. Vårt nuvarande ängsprojekt startades 2011, då ett slåttergille ordnades lördagen den 6 augusti. Ängen har sedan skötts med årlig fagning och lieslåtter.

Fagningen sker på våren och innebär att vi räfsar ängen fri från löv och nedblåsta kvistar. Slåttern sker på sensommaren, kring månadsskiftet juli-augusti, så att örterna i ängen hinner fröa av sig.

Slåttern brukar ske under festliga former. Gott fika till alla som deltar ingår alltid. De flesta år har vi också haft spelmän som underhållit musikaliskt. Efter att höet fått torka på marken ett par dagar brukar vi hässja eller stacka det. Sedan 2016 har höet tagits om hand av en fårägare och blir alltså vinterfoder precis som förr i tiden, vilket givetvis känns extra bra. De flesta år har vi dessutom kunnat ordna så att kor har kunnat komma in i ängen fram på höstkanten och beta av återväxten.

Till fagning och slåttern är alla som vill hjälpa till välkomna, man behöver inte vara medlem i föreningen. Vi vill också gärna inspirera fler att börja sköta en egen äng någonstans. Dessa ängar kan då bli små juveler i landskapet att lämna över till nästa generation. Har du frågor om ängsverksamheten i vår förening, eller vill engagera dig, är du välkommen att höra av dig till Johan Hjerpe (johan_hjerpe (snabel-a) yahoo.com).

Varför ängsskötsel?

Det finns många anledningar att sköta en äng. Till att börja med hör ängarna till våra absolut artrikaste miljöer. Att sköta och bevara en äng är således en oerhört viktig insats för den biologiska mångfalden. Ängsbruket var vidare en hörnsten i det gamla kretsloppsjordbruket. Ängarna utgjorde på vis en betydande del av det gamla, småskaliga odlingslandskapet. Idag har nästan all ängsmark försvunnit eftersom det är mycket effektivare för bönderna att odla sitt foder på gödslad åkermark. Kanske är just detta gamla, försvinnande kulturlandskap, med sina slåtterängar, ett av våra allra främsta kulturarv. Även kulturhistoriskt är det alltså värdefullt att bedriva traditionellt ängsbruk och samtidigt hålla kunskapen, exempelvis om hur man slår med lie, levande.

Slutligen finns det en pedagogisk poäng med att visa upp för nya generationer hur en riktig slåtteräng såg ut med hela sin rikedom av blommande örter och andra arter som är beroende av dessa miljöer. Sammantaget gör detta skötseln av en äng till en av de värdefullaste naturvårdsinsatserna man kan göra.

Ängens ekologi

Ordet äng betyder slåttermark, det vill säga mark där gräs och örter skördas för att användas som vinterfoder åt djuren. Förr slogs ängarna sent, från mitten av juli och framåt, för att maximera mängden hö. Med höet avlägsnas varje år en del av ängens näringskapital. Ängen gödslades inte och blev därför näringsfattig. Sedan höet bärgats släpptes korna in för att beta av återväxten. De trampar då också ner fröna i jorden så att de gror bättre. Slåttern och efterbetet, i kombination med den begränsade näringstillgången, skapade förutsättningar för många arter av blommande örter att existera och ängarna fick med tiden en mycket artrik flora.

Typiska ängsarter är konkurrenssvaga, men väl anpassade till slåtter, genom att de antingen blommar tidigt och hinner sätta frön före slåttern (ett- och tvååriga örter), eller också har merparten av sina blad så nära marken så att det mesta klarar sig undan lien (fleråriga örter). Helt avgörande för att skapa förutsättningar för en ängsflora är att det avslagna höet avlägsnas efter slåttern och att ingen form av gödsling förekommer. Nyckeln är att magra ut marken.

Floran i vår äng

I ängen vid Kolebacka finns flera vanliga ängsblommor som liten blåklocka, ängsvädd, gökärt mfl. Orkidéerna representeras i vår äng talrikt av grönvit nattviol. Eftersom det saknas slåtterängar i det omgivande landskapet, varifrån mer exklusiva ängsarter kan sprida sig till vår äng, har vi försökt införa vissa klassiska ängsarter. De ettåriga örterna ängsskallra och höskallra har såtts in med gott resultat. Vi har drivit upp fröplantor av slåttergubbe, slåtterfibbla och svinrot och planterat ut. I samtliga fall eftersträvar vi att ursprunget skall vara så lokalt som möjligt. I ängen har också planterats en lind, som med tiden skall bli ett så kallat hamlingsträd.